Och då var det höst igen då
Hösten är duktig på att göra mig deppig. Allt känns så mycket värre när det börjar bli mörkt ute. Just nu känns allt hopplöst. Jag trivs inte med det jag jobbar med och inte där jag bor. Och det känns så hopplöst när jag inte kan göra något åt det. Jag kastar mig över alla bostadsannonser utan respons, på arbetmarknaden står det också still.
Jag närmar mig nu den tredje julen i min "tillfälliga bostad". Det är inget jag ser fram emot. Jag ser inte fram emot någonting längre. Ibland undrar jag varför jag envisas med att bo kvar i Stockholm. Det finns ju inget som håller mig kvar här egentligen. Men frågan är väl om det finns fler jobb i övriga Sverige. Fasiken, jag förstår att livet inte alltid kan vara fantastiskt men kan jag inte få landa snart?
Jag närmar mig nu den tredje julen i min "tillfälliga bostad". Det är inget jag ser fram emot. Jag ser inte fram emot någonting längre. Ibland undrar jag varför jag envisas med att bo kvar i Stockholm. Det finns ju inget som håller mig kvar här egentligen. Men frågan är väl om det finns fler jobb i övriga Sverige. Fasiken, jag förstår att livet inte alltid kan vara fantastiskt men kan jag inte få landa snart?
