Rastlösa fingrar

Jahopp, jahopp. När det ena funkar, är det det andra som krånglar istället. Mitt skrivarkaos gick över med en smäll för ett par dagar sen och plötsligt verkade allt stämma. Det var ett sånt där magiskt ögonblick. Jag vaknade en morgon, och plötsligt så samarbetade min hjärna med pennan. De ord och bilder jag skapade i huvudet kunde plötsligt pennan översätta, och i alldels rätt takt dessutom. Nästan så att pennan jobbade fortare än hjärnan. Karaktärerna visade mig vägen i historien, förde handlingen vidare och introducerade plötsligt nya karaktärer.

Ett sånt skrivarflöde är det synd att ignorera och därför har det inte blivit något skivet på bloggen. Verkade lugnast så.