Karnevalstämning och skavsår
En kompis från jobbet sprang Stockholm Marathon idag. Han bad mig komma in till starten och kolla. Jag förstår inte riktigt det roliga med att springa 4.2 mil, men jag kan visa mitt stöd för galenskapen. Så länge jag slipper delta.
Så jag åkte in, hade av någon anledning tyckt att det var en strålande idé att samtidigt gå i mina nya sandaler. När jag väl kom fram till Stadion hade jag promenerat lite för mycket innan. Så mina fötter sa "Hit men inte längre" när jag kom upp ur tunnelbanan.
Så jag såg väl kanske inte starten men jag såg alla 20.000 springa förbi. Stod som en betraktare till en tennismatch första minuterna. Försökte granska varje löpare. Jag såg honom inte. Men jag var där. Det var faktiskt ganska roligt. Lite karnevalstämning att stå med en massa människor längs gatorna och klappa händer och tjoa lite halvhjärtat. Jag väntade tills alla passerat och linkade sedan hem. Två blåsor och lite uppskrapat skinn. Får det väl vara värt. Hoppas jag kan gå nästa helg bara. Jag vill inte lämna återbud till ett bröllop på grund av Stockhom Marathon. Även om det låter lite coolt.
Kommentarer
Trackback
