Och nu då?

Rastlösheten sprider sig som ett gift i hela kroppen. Jag har läst allt jag kan komma över på nätet. Har sett alla program jag vill se på tv. Pratat med de vänner som orkat. Jag har gett en bok några försök, men lagt ifrån mig den efter några rader.

Jag är rastlös, men hittar inget att bota den med. Känner mig helt tom i huvudet. Jag vill få tiden att gå, samtidigt som den står still. Så det aldrig blir i morgon, och jag inte behöver åka in och jobba. Men det är kanske lika bra att jobba. Jag kan inte njuta av ledigheten ändå, den tar ju slut så fort. I morgon kan jag i alla fall längta till nästa ledighet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0