Rastlösa fingrar

Nu är mamma här. Hon sover i min säng, så tar jag en madrass på golvet i matsalen istället. Mamma var trött efter resan och slocknade på mitt rum kl 21. Jag stängde tyst dörren efter mig när jag gick därifrån.

Det är en liten märklig känsla det där. Att ha mamma på besök. Hon är ju en främling i mitt territorium. Vet inte var besticken är i köket, även om hon säkert kan gissa. Men eftersom det inte är min egen lägenhet vågar hon nog inte gissa så mycket. Hon är inte så van vid tunnelbanan. Hon KAN ju tunnelbanan alldeles utmärkt, hon klarar sig jättebra, men jag blir hönsmamma i alla fall. Kommer med goda råd och förmaningar även fast det nog inte behövs. Visar hur man går hem till mig, var det finns rena handdukar.

Och när mamma märker att jag har koll kan hon släppa mer. Jag märker var jag fått min blyghet och försiktighet ifrån. Hon vill att jag går fram och betalar efter maten. Vi skulle dessutom be om en kartong att ta med pizzarester i och då blev mamma osäker. Det här var okänd mark. Hur skulle hon bli bemött? Hon bad mig göra det. Jag är tydligen "världsvan" och hon en "lantlolla". Och som den ansvarsfulle förälder jag är skakade jag på huvdet och sa att hon fick göra det. Hon gjorde det till slut. Lämnade stället med skära öron efter pizzabagarens snälla småprat. Det här är nog nyttigt för oss båda. Men jäklar vad konsigt det känns.