Rastlösa fingrar

Sov över i H:s lilla mysiga stuga häromnatten. H lagade en gudomlig fisksoppa till mig, och vi avslutade kvällen med varm choklad framför brasan.

Mitt i natten kände jag en kall nos mot min arm, och en trött suck som en pust i ansiktet. Några minuter senare landade H:s hund E med en duns i fotändan av soffan jag sov på. E är verkligen ingen liten knähund, men soffan är stor och vi fick gott om plats bägge två. Under natten hade jag vid nåt tillfälle rullat ihop mig själv till en liten boll. Något E visst tog som en invit att krypa längre upp i soffan. När jag sedan vaknade igen låg jag nästan dubbelvikt, och E låg raklång tryckt mot mina ben. Lite svårt att somna om i det läget, men oj vad mysigt. Lite Sovsällskap är aldrig fel. Även om sällskapet nyser och småfiser natten igenom.