Inte logiskt någonstans


Det är lustigt hur snabbt man kan känna sig hemma någonstans. Den ÄR min lägenhet nu. Mitt kök, min hall, mitt sovrum. Även fast jag vet att egentligen är den inte min. Jag har den till låns i ett år. Jag vet det. Jag vet, jag vet, jag vet. Och ändå. Det svider till lite grann jag snokar runt på E:s facebooksida, och ser bilder från min lägenhet. Som ju är hennes. Och det enda jag vill ropa är: "Vad gör du i mitt kök bitch?!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0