Rastlösa fingrar

H har börjat prata om att vi ska ut och dansa. Hon gör så ibland. Det hjälper inte hur mycket jag än blundar, håller för öronen, skakar på huvudet och ropar "Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej,nej, nej, nej, nej"

Fast å andra sidan, så är det ju jag som brukar vinna i slutändan. För trots att vi har varit vänner i snart sex år (jäklar, är det så länge?) så har vi bara varit ute för att söka dansgolv en gång. Och då misslyckades vi. Vi gick runt i regnet och försökte hitta ett dansgolv med 18årsgräns, jag höll på att få ett ovälkommet ragg på 7eleven, och kvällen avslutades med att vi drack en massa juice och sjöng Oruplåtar längs Stockholms blöta gator.

H förde det på tal igen. "Vi ska gå ut i Stockholm" Punkt. Och jag började genast med mitt nej, nej, nej igen. Men så såg jag framför mig, hur jag skulle göra mig i ordning. Locka håret, få linserna på plats. Och kände ett välbehag. Men å andra sidan har jag varit sjuk i snart fyra veckor, och har hasat runt i bekämast möjliga. Det skulle vara så skönt att känna sig lite fräsch igen! Men måste jag göra det på ett högljutt ställe med en massa fulla människor? Vad är det för fel på att fixa till sig lite för en middag på stan, eller bara en mysig hemmakväll i Hålan utan Ljus? Vavavavava?