De hör mig i alla fall


Jag vet inte vad som hände. Det gick rätt fort. Helt plötsligt fick min sandal inte fäste. Jag var på väg på min tredje runda till tvättstugan. Gick faktiskt ironiskt nog och tänkte på att jag hört väldigt lite av mina grannar trots att jag varit hemma hela dagen. På andra trappsteget gled plötsligt foten, jag landade på rumpan och studsade ner två steg. AJ! Jäklarns vad ont det gjorde. Vilket brak det blev. Vet inte vad som gjorde ondast, rumpan på stentrappan eller det faktum att mina grannar fick börja undra vem som använt trappgången till rutchkana. Jag drog mig upp direkt, vågade inte sitta kvar och känna efter, linkade in i tvättstugan så fort det gick. Inte förr än jag stängt dörren om mig slog det mig att jag haft en jävla tur, tänk om jag inte hade varit baktung, och ramlat framåt istället. Jag hade blivit blodpannkaka mot stenväggen. I dag tycker jag om min rumpa, även om den nog snart är rätt blå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0