Rastlösa fingrar

En av nackdelarna med att jobba på ett bageri visade sig ganska tydligt idag. Jag skulle precis gå på lunch när en väldoft plötsligt nådde mina näsborrar. Sniffande tog jag mig in i bageriet och upptäckte ett helt stick med syltkakor. Jäklarns, småkakor som är bland det bästa jag vet. Jag stod en stund och vädrade mot plåtarna och hörde plötsligt D som mässade i bakgrunden.
"Men ta en då, ta två!"
Jag morrade tillbaka och gick och plockade fram min pasta ur micron. D skrattade mullrande när jag snabbt slank in på personalrummet för att äta min lunch, men när tallriken var tom trädde så klart sockersuget in. Tassande på tå tog jag mig in i bageriet igen, men då var kakorna undanplockade. Vilken tur för mig. Men jag återvände mycket besviken till arbetet. Jag borde kanske ha norpat en när jag hade chansen.

Senare upptäckte jag att vi hade en bricka kakor ute i en av diskarna. Jag undvek att titta på dem, ända till en kund ville köpa ett hekto. En kaka slank ur min tångs grepp och ner på golvet, tänkte inte så mycket på det förr än nån timme senare. Där kunde den ju inte ligga. Den försvann snabbt in i min mun, innan jag hann tänka. Den var lika god och spröd som jag visste den skulle vara. Självdiciplin är nog rätt underskattat ändå.