När det bubblar på fler ställen än glaset
Till min förvåning bjöd Jp in mig på nyårsmiddag med hans familj. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro om det, och det vet jag fortfarande inte. Ibland tror jag att jag aldrig kommer förstå. Kanske man helt enkelt inte alltid vet var man har vissa personer. Somliga passar inte in i välordnade fack.
Hela kvällen var märkligt smärtfri. Jag vet aldrig hur jag är när jag är med människor jag inte träffat förr. Jag hade en kväll hos H i färskt minne. Sa jag två ord på en och samma gång var det en bedrift. Men jag var märkligt lugn när jag klev in i lägenheten. Och samtalet flöt på bra. Maten var god och det hela blev riktigt trevligt. Och alkoholfritt. Vilket var väldigt skönt. Annars hade jag säkert pinat i mig lite, bara för att inte vara till besvär.
Vid tolvslaget skålade vi i Pommac och jag och Jp stod på balkongen och beundrade himlens sprakande. Vi lyfte skrattande våra glas och skålade för mitt fattiga år. En bättre kväll än jag någonsin hade kunnat hoppas på. Förutom en sak. Pirret var tillbaka. Tusan också.
Kommentarer
Trackback
